Idag har jag varit en riktig häxa. En PMS-häxa. Värsta storten och det har jag inte varit på väldigt länge. Kan nästan inte komma ihåg sist. Kan det vara PMS eller är det för att jag i år har avbokat resan till Blåkulla men egentligen hör hemma med alla andra häxor som nu står med sina kvastar och megafoner och ropar och kallar efter mig?
Strax innan lunch tog jag mig i kragen och tänkte ta mig en joggingtur i skogen. Trodde all snö var borta med regnet och solen men ikke, ikke. Det var tjockt med snö och is och totalt omöjligt att ta sig fram. Gav upp ganska omgående får jag ju erkänna.
Kroppen skrek efter att få öppna ventilen och pysa ut allt det som hoppade, studsade, snurrade, pirrade runt i mig. Efter jag varit på en skola och masserat några tacksamma lärare åkte jag hem till ett tomt hus. Mina killar var i stan och gjorde lite ärenden. Solen strålade och det gick inte att vara inne. Klädde om och tog mig ut för andra försöket idag. Denna gången gick det mycket, mycket bättre.
Eftersom det var omöjligt att ta sig runt i skogen fick jag springa runt skogen. Det blev 7 km mot annars 2,5 km. Det gick över förväntan bra och jag sprang mer än jag gick. Trodde aldrig det efter denna sega vintern med allt för lite träning.
Nu skall jag ta mig en varm och skön dusch medans älsklingen lagar till kvällens mat. Jag är väldigt nöjd med mig själv och min prestation idag. Hoppas häxorna har blivit hesa och slutat kalla på mig så vi kan få en lugn och skön kväll tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar