tisdag, oktober 20

Upp som en sol ner som en pannkaka

Suck, fy, ursch, blä.

Min dag har varit minst sagt varierad. Det började bra med en lugn och skön morgon med mina killar. Alla kom iväg dit de skulle nästan i tid. Jag blev lite sen till mitt grupparbete för skrivaren fungerade inte helt ok.

Vi blev klara med grupparbetet och jag tycker vi gjort ett bra jobb. Vi kan vara nöjda med vår insats.

Sen var det bara hem och hämta barnen. Liten sov fortfarande när jag kom.
Rullade bara hem honom och lämnade hans saker innan vi fortsatte mot stora killens skola.
Stannade till på butiken och köpte bröd.

Stora killen var precis klar med mellis när vi kom. Vi gick hemåt i det fina höstvädret.
Hemma igen så fick lilleman sin mellis och stora killen spelade sin halvtimme dator.

Klockan går fort och det blev dags att laga middag. Lax, potatis, spenat och sallad. Smask. Middagen gick helt ok men efter maten började det. Gnäll, bråk, skrik...
Mitt huvud sprängs och näsan känns täppt. Är det en förkylning på G? Hoppas inte för jag har verkligen inte tid nu. Har så mycket jag bör hinna med och så lite tid.

Lillman blev trött så han skulle i säng. Stora killen får se på TV när jag lägger liten.
Det var en kamp idag. Känner inte att jag vunnit fast han nu sover. Mitt huvud dunkar mer och näsan är varm och märklig. Precis som vid en förkylning. Fasen också.

När jag försökte få liten att sova hade jag allt för mycket tid till att tänka, känna och fundera. Nu är jag bara skitsur.

Just nu är jag sur, arg, förbannad, trött, irriterad och ledsen. Ibland behöver man vara det med och jag vill känna att jag också får ha sådanna dagar. Jag vill ha rätt att känna så här även om det inte är så kul.

Skriver av mig lite innan jag skall få stora killen i säng. Hoppas det går lätt för jag vet inte om jag orkar en bråkstake till ikväll.

Skulle behöva bädda ner mig själv sen med men det går inte. Tvätten hänger sig inte själv, diskmaskinen tömmer sig inte själv, skolarbetet är det ingen som gör för mig så det blir till att bita ihop och koppla bort. Drömma om imorgon - en ny dag med nya förutsättningar.

2 kommentarer:

Anne sa...

Usch vad jobbigt när man känner så.
Känner verkligen igen mig själv om hur det var när jag pluggade, ibland kör det liksom bara ihop sig och då hade jag ändå min man hemma nästan varje dag.

Det kan inte vara lätt att ta alla fighter själv...Ja tycker att du verkar fixa det bra!
"Efter regn kommer solsken"
Hoppas att du får en bra dag!
Kram kram

Lotta sa...

Så det blev en sån kväll...
Fy så trist, men trösta dig med att vi har dem alla ibland, kvällar, stunder då gnäll och bråk äter sig in under huden på oss. Jag blir så arg och sur ibland så att jag inte känner igen mig själv.
Men som du skrev, vi måste få känna dessa känslor ibland, kanske för att kunna älska alla andra stunder då livet leker?
I morgon är en annan dag!
Kramen