Jag måste erkänna

Suck och stön. Det tar mig emot men jag måste erkänna.

JAG KÄNNER MIG STRESSAD.

Jag vet att jag inte har någon anledning till det egentligen och jag jobbar med mig själv och saken. Det är sommar ute. Barnen är ganska nöjda och väldigt gulliga fast de är dåliga.

Det kommer lite lämpligt att jag nästa vecka skall läsa Stress och Stresshantering. Fast jag tror min stress mycket kommer av omställningen från att ha ammat mycket till att helt sluta. Känns som det är några hormoner som spritter runt lite ostyrt i min kropp.

Så nu har jag sagt det och kan inte ta tillbaka det. Nu vet ni. Det är kanske det svårast för många som mig, mammor, att erkänna när vi inte är på topp. Jag tror vi , mammor, alltid försöker vara så mycket mer än vad som krävs.

Är det fler som tycker som jag så vore det kul om ni bara skrev en kommentar så vet jag att jag inte är ensam om detta.

Nu skall jag göra allt vad jag kan för att fortsätta ha, vad det egentligen är, en BRA dag.