Hemma en tur

Nu är vi hemma efter helgens runda med ett fullt släp och en full bil.
Resan ner gick ok men var ingen trevlig upplevelse. Det blev väldigt många stopp vilket gjorde att det tog väldigt lång tid. Det fick det bara göra.

Älsklingen hade visst glömt att fixa AC i bilen så den var kokandes varm. Fast jag körde försiktigt kan man inte köra med rutorna nere på motorvägen. De fick åka lite upp och ner för vädring.

Sen tog mitt mobilbatteri slut men det borde inte varit något problem eftersom vi har telefon i bilen. Säkert. Där kommer ett felmeddelande upp hela tiden om en trasig lampa (har älsklingen heller inte hunnit fixa) så jag hann inte ens slå in pinkoden.

Ner kom vi i alla fall och helgen var bra. Det är helt otroligt vad jag känner mig hemma i nya huset. Barnen är så mycket lugnare och gladare där med. fast vi inte har TV eller nåt. Något är det med huset och miljön runt om som gör det. Längtar redan tillbaka. Nu är det nära.

Fram tills nästa gång har jag som vanligt en lång, lång, lång att göra lista. Älsklingen är på jobb 10 dar till. Bara att bita ihop och få det gjort.

Hemresan gick bättre då solen inte låg på lika mycket. Några stopp blev det och timmarna gick men det var ändå lite lättare.

Klagade lite på älsklingen men ibland får man göra det, eller? Älskar han ändå och han gör en del annat. Bara inte det som jag har behov av att få gjort alltid. Så nu är det jag som tar tag i problemet med bilen. Kanske blir det lite dyrare då jag inte vet så mycket men jag lär mig.

Är det nåt jag kan göra själv har jag kanske inte rätt att klaga på att det inte blir gjort. Vad tycker ni???

Imorgon får vi finbesök hit!