Fortfarande hemma

Det är inte lätt att vara hemma med två sjuka killar och försöka göra lite arbete samtidigt. I tillägg är jag nog själv inte helt i form. Det går framåt i alla fall.

Igår somnade båda killarna hos mig i den stora sängen. Sen har det varit en ganska lugn natt. Lilleman grät lite runt tre. Var nog en mardröm. Det gick fort över och vi kunde sova vidare. Hela familjen sov till 8. Skönt. Det behövde vi.

Jag är ju ute på min LIA-period (praktik) och skall hålla i en stressföreläsning imorgon fm. Älsklingen har sagt ifrån att han måste komma hem för vårt av barn men tyvärr har hans företag inte följt med oss andra ur grottstadiet.
Självklart så nekar de honom inte det för det har du ju inte rätt att göra men det måste komma en vikarie för honom innan han kan åka hem. Där tar de nog chansen lite för igår fick han höra att: det finns en kille som kan komma men först på torsdag men då är de kanske redan bättre hemma och klarar sig utan dig...

Varför måste det vara så neandertalsaktigt tänk inom manliga yrken???

Jag har ju själv arbetet på de båtarna så jag vet hur det fungerar. Vad som förväntas osv. Hade inte räknat med att det skulle gå men det känns skönt att älsklingen inte är inne i det tänket utan vet att det är hela livet som gäller och inte bara arbete först och resten sen.

Nu har jag fått beklaga mig nog.

Sen är jag så jäkla korkade med. Jag har en underbar familj och jag vet att de hjälper mig när jag behöver och de kan men jag får mig inte till att fråga.
Idag gjorde jag det ändå för det börjar bli smått panik i mitt lilla huvud.
Jag frågade min kära syster om hon kunde komma och självklar kunde hon det.
Att det skall vara så svårt?
Hon kommer med tåget ikväll och åker hem imorgon em.

Nu får jag sätta fart och förbereda mig allt jag kan för imorgon skall JAG hålla i en föreläsning om stress som JAG har skrivit. Nervöst, utmanande men även lite kul.