Rivmärken

Fy vad det var trist när jag hämtade lilleman på dagis idag och fick höra att han blivit riven.
Det var inga små märken heller. Ordentliga märken på båda kinderna.
Det var samma kille som bet honom sist med.

När lilleman började på den avdelningen var den här killen minst och ensam liten. Då trodde de att det var anledningen till hans beteende. Han gick nämligen bara på lilleman då men nu går han även på de stora barnen.

Det finns en kille där som är 4 år och som är så glad i min lilla kille. Han har en docka som han döpt till samma namn. Han blev väldigt upprörd när detta hände. Söta, gullia S. Min lillkilles beskyddare.

Jag avundas absolut inte personalen. De är helt förtvivlade och gör allt de kan. Där känner jag inte att jag kan förvänta så mycket mer. Nu är vi ju inte där på dagarna men ibland får man gå på magkänslan.

Hoppas bara att det upphör snart så vi slipper fler händelser och fler märken på den lilla kroppen.

Lilleman har ännu inte blivit rädd för killen och det är skönt. Värsta tanken är att han inte skall trivas längre pga detta. Nu fungerar det bättre än bra.